Cordon Sanitaire: En tysk väg mot högerextrema partier?
Ta reda på hur Vallonien vidtar åtgärder mot högerpartier: medias "cordon sanitaire" minskar deras närvaro och framgångar.

Cordon Sanitaire: En tysk väg mot högerextrema partier?
I debatten om behandlingen av högerpartier i media uppmärksammas Belgien på många sätt. ”Cordon sanitaire médiatique”, en mediebrandvägg, introducerades för 30 år sedan och har sedan dess på ett avgörande sätt bidragit till att inga högerextrema partier har kunnat få fotfäste i det vallonska parlamentet. Enligt trailer-ruhr.de har vallonsk media, särskilt public service-bolaget RTBF, konsekvent beslutat att inte erbjuda dessa partier en plattform.
Detta riktade utanförskap, som inte inkluderar inbjudningar till liveintervjuer eller talkshower, innebar att högerextrema kandidater som "Chez Nous" fick mindre än 2 % av rösterna i det senaste valet. I Flandern däremot fick den högerkonservativa Nieuw-Vlaamse Alliantie och den högerextrema Vlaams Belang omkring 20 % av rösterna vardera. Denna diskrepans väcker frågor om högerpartiernas legitimitet, vilket statsvetaren Léonie de Jonge konstaterar i sin studie av mediemakare.
Ursprunget till Cordon Sanitaire
Ursprunget till "cordon sanitare", som också ses som socialt och demokratiskt ansvar, går tillbaka till början av 1990-talet. Då återupplivades mandatperioden efter valet 1991. Syftet var att förhindra samarbete med extremhögern efter att Vlaams Blok nått betydande framgångar. Jean-Pierre Jacqmin, chef för RTBF, bekräftade att denna praxis uppfattas som obegriplig av många franska journalister. Ett exempel är Géraldine Maillet, som diskuterade inflytandet av extremhögeridéer i programmet ”Touche pas à mon poste”, medan Jim Nejman från LN24 förklarade att en ”sanitär avspärrning” inte stödjer befintliga farliga ideologier i belgisk media.
Denna avspärrning var inte juridiskt ifrågasatt och bekräftades av statsrådet 1999. Intressant nog gäller denna förordning inte bara för extrema högerpartier, utan har även tillämpats på fundamentalistiska islamiska ståndpunkter, medan extrema vänstergrupper inte berörs. Experter varnar dock för att sociala problem som hög arbetslöshet och låga medelinkomster kan fungera som grogrund för högerpopulistiska attityder.
Jämförelse med andra länder
En titt över nationsgränserna visar att AfD:s medienärvaro i Tyskland målar upp en helt annan bild. Här gynnas högerpopulistiskt innehåll av omfattande rapportering. Fallet med Björn Höcke, som visade upp sin "patriotiska attityd" i en talkshow 2015, är exemplariskt för det inflytande som sådana medieframträdanden kan ha. Ett förslag som diskuteras är att genomföra en liknande "avspärrning" i Tyskland för att minska AfD:s medienärvaro. I Luxemburg, till exempel, kritiseras tidningen "forum" för att inte ge en plattform för den högerpopulistiska ADR på två år, trots att detta parti fick runt 10 % av rösterna i det senaste valet.
Sammanfattningsvis illustrerar den belgiska mediepolitiken det avgörande inflytande som media kan utöva på det politiska landskapet. Medan Vallonien hanterar extremhögern på ett ansvarsfullt sätt genom effektiv användning av media, kvarstår frågan om liknande modeller skulle kunna implementeras i andra länder för att kontrollera deras uppgång. Medan Belgien kan se tillbaka på årtionden av erfarenhet av "cordon sanitaire", står andra länder som Tyskland inför utmaningen att lära av dessa resultat.